Veckan i länkar (35)

31 augusti 2009

Ny chefredaktör på DN och Svenskan fick ny skrud. Vi blickar dock lite utanför huvudstadens gränser:

Lars Danielsson krönikör i Östran
Kan man lita på kineser? Så lyder rubriken på Lars Danielssons första krönika i Östran (premiär i fredags). Läs mer om Danielsson och Östran här.

Corren gör om
Efter fem år som tabloid ska Corren se över formen i februari. Blir spännande, Corren ligger redan långt fram formmässigt.

Sydsvenskan i iPhone
Spektras Daniel Åberg fastslog förra veckan att Sydsvenskan ligger i framkant när det gäller arbetet med sociala medier. De har även en riktigt vass iPhone-app, fyra av fem i betyg av Macworld.

Så ska gammelmedia ta revansch
Långläsning om traditionella medier och konkurrensen av nya tjänster på nätet. Alltid intressant att höra åsikter av bland andra Anders Mildner och Martin Jönsson.

Krog-journalistiken är ett skämt
Martin Schoris Dagens Media-krönika handlar väldigt mycket om Stockholm och Stureplan, men det här är tänkvärt var man än arbetar.

Land & Rike ser ljuset
Anders Sjösten, vd på Land & Rike, anar en ljusning på annonsmarknaden i höst. Låter bra det.

Bo Hedin om nätet och pengarna
Frågan om hur närjournalistiken ska finansieras blir aldrig inaktuell. Läs gärna vad Bo Hedin har att säga om saken på Mindpark.

Veckans Bäck
Det finns gränser på hur mycket skit man ska ta som publicist. Och att tydliggöra det i sin blogg är förstås helt rätt.

Annonser

Känner ni schlagerfebern?

27 augusti 2009

MånsNja, det gör inte riktigt vi heller, men den brukar komma som ett brev på posten när låtar och artister presenteras. Schlagern blir förstås en jättegrej även nästa år.

I dag presenterades de arrangerande städerna (se nedan) och framför allt var det ju kul för vår schlagerreporter Daniel Åberg att hans hemstad Sandviken står som värd för den andra deltävlingen.

Precis som tidigare år kommer Spektra göra en schlagerbilaga och en sajt (erbjudandet skickades ut till våra kunder i dag). Bilagan bantas från 20 till 16 sidor för att spara tryck- och produktionskostnader. Vi kommer att utgå från den form vi tog fram tillsammans med Oktavilla inför årets tävling med den skillnaden att vi göra fyra guidesidor i stället för åtta. Vi tror att det kan göra tidningen gott, med tajtare och mer faktabaserade guidesidor. Inom de 16 sidorna finns förstås utrymme för lokalt producerat material alternativt lokala annonser.

Här avgörs Melodifestivalen 2010:
Deltävling 1: 6 februari 2010 i Swedbank Arena, Örnsköldsvik
Deltävling 2: 13 februari 2010 i Göransson Arena, Sandviken
Deltävling 3: 20 februari 2010 i Scandinavium, Göteborg
Deltävling 4: 27 februari 2010 i Malmö Arena, Malmö
Andra chansen: 6 mars 2010 i Conventum Arena, Örebro
Final: 13 mars 2010 i Globen, Stockholm


Gästinlägg: Daniel Åberg om Sweden Social Web Camp

25 augusti 2009

I helgen samlades 286 personer på Tjärö i Blekinge skärgård för att under knappa två dygn producera en i Sverige hittills oöverträffad mängd twittringar per kvadratmeter. Eller som en kompis till mig uttryckte det: ”Okej, det är alltså som ett kollo – men istället för att bygga kojor så sitter ni och twittrar?”.

Nej, inte riktigt.

På väg till Tjärö.

Daniel på väg till Tjärö.

Jag skulle beskriva Sweden Social Web Camp som en tummelplats för dem som ser sociala medier som en viktig del av vardagen, yrkeslivet eller oftast båda två – dels som förströelse, men först och främst som ett nyttoverktyg. Webbsnickrare, journalister, konsulter, högstadieelever, företagsledare och en hemsnickrad robot – alla hade de en given plats på #sswc, vilket var hashtaggen för helgen på Twitter.

Formen för campet var en så kallad unconference, deltagarna byggde schemat på plats genom att på ett stort rutnät fästa lappar som deklarerade när och var man ville arrangera en session. Resultatet blev ett 60-tal miniseminarier där påkostade lanseringar av nya webbtjänster a la Twinglys ”Project Shinobi” varvades med sessioner som ”Geek girl meetup”, ”Journalism – how can we make it so much better online?”, ”Combat social media”, ”Makten och öppenheten”, ”Social video i praktiken”, ”Digitala klyftor – finns de?” och ”Stand-up med lite glädje”.

Vad tog då jag med mig hem, förutom sömnbrist och lätt ledbruten rygg efter två nätter i tält i en kohage? Kanske först och främst tankar om detta:

Sydsvenskans session SSWC.

Sydsvenskans session SSWC.

När det gäller svensk press så ligger Sydsvenskan i första spår när det gäller engagemang och initiativförmåga i frågor om sociala medier. De har redan tidigare profilerat sig på området, men till SSWC skickade de en mindre stab, och stod som arrangörer för två välbesökta sessions. Visserligen fanns det fler som jobbar på riksmedier på plats – bland annat från Svenska Dagbladet, Aftonbladet, SVT och TT Spektra (yours truly) – men deras medverkan tolkade jag mer som drivna ur personliga intressen än att de var där för att representera sin arbetsplats. Svenska medier borde delta mer aktivt i de här sammanhangen (min arbetsplats inkluderad), då det finns mycket att lära. Bättring nästa år?

Vill man ha mycket uppmärksamhet ska man pumpa upp sin presentation till elva. När sökmotorsföretaget Twingly lanserade sitt ”Project Shinobi” dundrade musiken ur högtalarna, gratisölen flödade och publiken tävlade om att fånga t-shirts och iPod Shuffles som kastades ut av företagets vd. Det hela påminde inte så lite om Steve Ballmers beryktade entréer när Microsoft håller hov. Att sedan själva presentationen blev rätt torr då inget från den påstått revolutionerande realtidssökmotorn visades upp spelade ingen roll – killarna på Twingly var redan SSWC:s stora rockstjärnor.

Trots Sveriges litenhet är sociala medier-sfären spretig. Det arrangerades sessions som i mina ögon var så underliga att jag inte för mitt liv kunde förstå vem som skulle vilja gå på dem – men vad jag hörde fanns det publikintresse för i princip allt som diskuterades. Nördarna må ha funnits i drivor på Tjärö, men de såg väldigt olika ut.

Jag vill göra MER. Jag vill utveckla mig själv inom det här området, utnyttja de möjligheter som sociala medier erbjuder såväl i mitt privata kreativa skapande som på jobbet. Det GÅR att göra, bara tid och ork finns. Åtminstone det senare har jag, tror jag.

Många har skrivit om webbcampet, däribland Jocke Jardenberg, Mymlan, Fredrik Wass, Emanuel Karlsten och Fredrik Stenbeck. Arrangörerna What’s next, med Tomas Wennström och Kristin Heinonen i spetsen, gjorde en avslutande ”fulsändning” på lördagskvällen på Bambuser, väl värd att se. Och det finns bilder, tusentals bilder, som summerar de mestadels sensommarsoliga dagarna på Tjärö. Kolla in dem vetja.

Och så ses vi nästa år.

Gästbloggare Daniel Åberg,  jobbar till vardags på Kultur- och Nöjesredaktionen. På fritiden kämpar han med uppföljaren till debutromanen Dannyboy & kärleken. På sin egen sajt bloggar han också om författandet och bokbranschen. På Spektrabloggen har han tidigare skrivit om sitt besök på Google.


Gästinlägg: Daniel Åberg besöker Googles högkvarter

12 juni 2009

3580077223_b74592d030Jag var i San Francisco på semester för ett par veckor sedan. En av dagarna hade jag möjligheten att besöka Googles högkvarter i Mountain View i Silicon Valley. Jag blev medbjuden via min journalistvän Fredrik Wass, som just nu pluggar innovationsjournalistik vid Stanford University och blivit inbjuden till Google genom sitt program.

Googles campus – The Googleplex – är mytomspunnet. Drygt 8000 av företagets totalt 20000 anställda arbetar i Mountain View, området består av ett flertal byggnader spridda över ett mer än 100000 kvadratmeter stort område, ursprungligen byggt för Silicon Graphics. De anställda kan varje dag äta gratis frukost, lunch och middag på någon av företagets elva restauranger, troligen med ledningens förhoppning om att personalen ska spendera så mycket tid som möjligt på företaget. Därför finns även tvättstugor, flera simbassänger och en beachvolleyplan att tillgå för rekreation. Det berömda bollhavet såg jag aldrig till under vår rundtur, heller inte de hissar som jag hört sägas ska gå i sidled. Däremot hade alla toaletter behändiga html-kodningstips placerade i ögonhöjd så att man kunde kombinera trängande behov med kunskapsinlärning.

Tre personer ur den seniora pr-staben deltog i det två timmar långa samtal som var besökets huvudpunkt, tillsammans med en utvecklare från Googleägda Youtube (via videolänk). Det blev en rätt välregisserad frågestund – när de man pratar med har titlar som Vice President of Global Communications and Public Affairs samt Director of Corporate Communications blir det väl lätt så – men jag fann ändå deras inställning öppenhjärtig. Det samtalsämne som berörde mig själv närmast var det om Google Books pr-mässiga haveri – de uttryckte viss ånger över det sätt de sjösatt jättesatsningen på, men det diskuterades också hur man beter sig för att få en världsomspännande koncern att kännas som en tajt grupp, hur de lyckades toppa Microsofts lansering av sökmotorn Bing genom att samma dag presentera Google Wave samt en allmän genomgång om hur Googles ledningsgrupp opererar på veckobasis.

Google liknas ibland vid en sekt. Vid lunchdags, när de anställda tågade i tropp mot den jättelika huvudrestaurangen och serverades varsin bricka mat var det enkelt att förstå känslan. Urvalet var dock långt ifrån den vanliga personalmatsalens – thai, burgare, italienskt, sallad, japanskt, mexikanskt – det fanns stationer för nästan allt. Personligen tyckte jag att The Googleplex rent visuellt kändes som ett besök på Star Fleet Academy i ”Star trek” (för övrigt också lokaliserad till San Francisco), men det säger kanske mer om mig än om Google.

Mer än något annat tyckte jag dock att Google andades frihet under ansvar. Den hemlighetsfulla och slutna kultur som frodas på många teknikföretag i Silicon Valley – läs Apple – var helt väsensfrämmande här hävdade Corporate Communications-chefen David Krane. Ger man de anställda förtroende genom att lita på dem så läcker de heller inte information i förväg, var hans tes. På min fråga om hur Google och Apple – med två till synes helt motsatta personalpolicys när det gäller hemlighetsmakeri – kan vara Silicon Valleys två mest skinande framgångssagor, var svaret att det nog inte går att odla en kultur likt Apples om man inte har en person som Steve Jobs vid rodret. Friheten för de anställda på Google symboliseras kanske främst i deras 20-procentsregel, som säger att de anställda får använda en femtedel av arbetstiden till egna utvecklingsprojekt. Flera kända Googlefunktioner, däribland förslagsfunktionen Menade du… som dyker upp när man sökt på ett ord som verkar felstavat, sades härstamma ur sådana projekt.

Att det är statusfyllt att jobba på Google råder ingen tvekan om, och mantrat om att de har många av de smartaste hjärnorna på planeten i sin stab hördes mer än en gång under besöket. Dock har det på sistone blivit lättare att bli anställd – tidigare krävdes tretton anställningsintervjuer innan man erbjöds jobb på Google, numera bara åtta.

En intressant detalj för världens mediekoncerner, som inte alltid ser Googles söktjänster som något positivt utan snarare som en kannibal på potentiella intäkter, var svaret på frågan om vilket sorts företag Google ser sig som:

– Google har alltid varit, och kommer alltid att vara ett teknikföretag, sade Rachel Whetstone, Vice President of Global Communications and Public Affairs.

Gästbloggare Daniel Åberg,  jobbar till vardags på Kultur- och Nöjesredaktion. På fritiden kämpar han med uppföljaren till debutromanen Dannyboy & kärleken. På sin egen sajt bloggar han också om författandet och bokbranschen.